Som svartrot men med bättre PR. Där har du sparrisen, en mytomspunnen och lite mystisk grönsak.Myten bygger på flera saker, inte alla har med smaken att göra. Odlingen är speciell, skörden, metoden och det går enligt sägnen inte att äta den riktigt hur som helst.
Som alla som blir utsatta, stackare, för mytbildning kan det vara bra att ruska om lite. Det rekommenderar jag den som har möjlighet med sparris för det är en riktigt häftig råvara.
En som vet det mesta om sparris och som nu delar med sig av sin kunskap är Jürgen Grossman som författat boken. Jürgen drev tidigare Gässlingen och numera krogen GQ, där jag haft en av mina bästa krogupplevelser med verkligt vällagad mat.
I väntan på en bredare kokbok får vi hålla till godo med Jürgens bok om sparris. Huvudperson i boken. Med en sådan personliget i fokus i hela boken blir det mycket festrätter. Lika lite som en bok om champagne kan handla om vardagsdrickande kan en bok om sparris inte komma runt att de flesta av recepten känns väldigt festliga.
För att få tillgång till egen färsk sparris krävs det framförhållning, skörden kommer först tre år efter sådden, men vänta inte så länge på testa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar