Jag är otroligt fascinerad av dessa personliga mediafenomen som Jamie Oliver, eller Martha Stewart eller varför inte Paolo Roberto. Som med sin personlighet i botten bygger upp imperier (okej Paolo har en bit kvar).Jamie Oliver lyckas på något sätt behålla en entusiasm och äkthet i det han gör. Fastän det alltid hänger ihop med TV-serier, kokböcker, köksprodukter, restauranger, gräsliga reklamfilmer för hittepåmenyer på Scandic och annat inkomstbringande så silar vi det och tycker att den där Jamie är ”boy next door” som man unnar lite framgång.
Fantastiskt. Hur går det till? Jag vet inte. Kan det vara så att det är hårt jobb, stenhård disciplin, bra koll på trender och målgruppsbeteenden och ett äkta engagemang hos Jamie som driver på alltihop?
Vi säger så. Tills han åker dit för skattefusk, fast då kommer det väl bara ut en ny kokbok; ”Jamies prison – fängslande god mat med enkla medel”.
Jamies revolution i England var en fantastiskt bra bok, en grym baskokbok för alla faktiskt. Som alltid var det ju också en TV-serie med där i krokarna och en hel del andra aktiviteter.
Nu har Jamie dragit över pölen till USA, driven av en nyfikenhet på det amerikanska köket men han gick längre än ett vanligt matlagningsprogram och fick igång en hel kampanj för att få amerikanarna att äta bättre och det har såvitt jag förstått gått förhållandevis bra och blivit uppmärksammat i hela landet.
Om vi bara tittar på boken är det en relativt ordinär Jamie Oliver-bok. Nedslag i olika intressanta miljöer och möten med mat, människor och alltid snygga David Loftus-bilder. Recepten är Jamies varianter på maten i dessa miljöer som en nyktrare och ungdomligare variant av Keith Floyd men med det gemensamt att allt är gjort med ett synnerligen gott humör.
Även en ordinär Jamie Oliver-bok är oerhört mycket bättre än en ordinär kokbok.
Titel: Jamies Amerika
Författare: Jamie Oliver
Förlag: Bonnier Fakta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar