21 dagar räcker inte för ett sockerfritt liv

Idag är slutet nära, den tjugonde dagen, på vår sockerfria detox. Tre veckor, det vill säga 21 dagar har vi avstått socker. All mat med tillsatt socker och sötningsmedel, alkohol, all frukt, mjölk, kolhydrater och givetvis godis och liknande. Det äter vi väldigt lite i vanliga fall så det var ingen uppoffring. 

Varför gjorde vi det här? Varför inte? Varför åt du det du åt igår? Vad är poängen med att leva om man inte testar att göra det på lite olika sätt? Jag tror att vara död är relativt konstant, men det kan vi ju ta i ett annat inlägg...

Det svåraste med att avstå alkohol är att avstå det sociala smörjmedlet som alkoholen är på afterwork, gå på konsert, fotboll, även en familjemiddag blir annorlunda. Men ju svårare du tror att det kommer bli för dig desto mer behöver du förmodligen göra ett uppehåll. Från att först känts tveksamt har det känts som en styrka att vara nykter, en avslagen. mellis i plastmugg - hur kul är den egentligen? Du blir tjock, mätt, trött och pissnödig. Ganska värdelöst.

Annars har nog inte den här sockerfria kuren gett någon speciellt minnesvärd effekt. 

Vi sover inte bättre. 

Har inte gått ner speciellt mycket i vikt, ett kilo möjligen. 

Kroppen har inte känts starkare på träning eller generellt piggare. 

Man äter mycket godare mat, har någon sagt. Det förstår jag inte. Vi äter bara mer av till exempel kött, fisk och grönsaker, men det gör vi ändå. Att grönsakerr är roligare att laga till och mer varierande att leka med i köket än kött visste jag redan.

Det har nog varit dyrare inköp, men å andra sidan är hemgjorda luncher billigare än att gå ut och krysta ihop en måltid från salladsbuffen och den såsfria köttfärsrätten. Då är det godare att göra själv. 

Matlandet Sverige är fortfarande oerhört på hälarna för folk som faktiskt tänker på vad de äter, det känns fortfarande som det går en klyfta eller mur mellan matsalen och köket och det är inte bra. Krogköken i mellanklass borde vara en målgrupp för Eskils satsning. 

Hur var det med sötsuget då? Jo tack, det är borta, men nu har jag målat upp belöningen av ett kilo lösgodis för mig själv att jag inte kan avstå från segerns sötma (bara det uttrycket, varför skulle en seger vara just söt?) nu när jag "vunnit". 

Om inte annat visar nog det att sötsuget inte försvunnit. Ja det kroppsliga sötsuget är borta men det mentala efter den söta belöningen finns kvar och den är nog mer kulturell än kroppslig.

För vinner du ska du få en belöning och en belöning är söt. Det är ju sen gammalt.

Visst är det fascinerande att det i skolor och på arbetsplatser att så fort det ska firas och vara något extra då åker tårtor, glass och fikabrödet fram, eller alkoholen. Det lär vi oss från barnsben och sätts i ryggmärgen och den tvättar man inte bort på tre veckor, det tar nog betydligt längre tid.